att leva i nuet...

... innebär för mig till viss del att verkligen inse, att allt inte blir som man tänkt sig. Det gäller både i det stora och det lilla.
Att leva i nuet är så mycket lättare sagt än gjort och den som strävar efter ett närvarande och meningsfullt liv i nutid, måste många gånger kämpa dag som natt, för att nå just detta mål.
Vårt samhälle är sannerligen inte uppbyggt kring den filosofi som förespråkar tid för eftertanke och möjlighet att känna och uppleva livet här och nu.
Vi förväntas planera allt in i minsta detalj flera år framåt i tiden och ve och fasa om vi inte klarar av att hålla rätt kurs genom veckans alla dagar. Det kan ju vara näst intill katastrof om barnen blir förkylda och måste stanna hemma, eller, hemska tanke, något helt oförutsett inträffar... och ofta spelar det inte ens någon roll om det oförutsedda är något positivt eller negativt, för det fanns inte plats för det i planeringen i vilket fall som helst!

Det där med att vara sjuk hände mig senast i dag, eller rättare sagt var det på gång redan i går kväll. Nuförtiden kan jag ofta stoppa huvudvärken innan den får ett stadigt grepp, men ofta innebär inte varje gång. Så var fallet denna morgon, då jag egentligen skulle jobbat från kl. 7. Det kan funka någon enstaka gång, att bita ihop och försöka göra det man ska trots allt, men det var verkligen ingen idé att ens fundera i dom banorna denna morgon. Loppet var kört från och med det att jag slog upp ögonen.
Det är inte kul att ringa och sjukanmäla sig och "ställa till det" för dom som det drabbar, fast vad finns att göra?! Det måste helt enkelt få finnas utrymme för oförutsedda händelser
-överallt där det finns människor!

Att leva i nuet innebär för mig även att ta tillvara på de resurser som finns och att inte medverka till skapandet och konsumtionen av onödiga tjänster och produkter. Det finns såklart en mängd olika åsikter om hur vi bäst spar och värnar om jordens resurser (som vi tydligen anser tillhöra oss...) och detta är således min åsikt.

Då kanske man frågar sig vad jag tänker när jag går och köper en sån här...

... eller hur?! Ja, helt ärligt är det ju såååå hiiiimla roooligt att köra mc -vem kan förneka detta faktum?!? Men, planen är även att denna bränslesnåla (och snygga :) maskin ska transportera mig istället för bilen så många som möjligt av de gånger jag sitter i den ensam utan något som helst behov av passagerarsäte och bagageutrymme. Tyvärr blir det ju en hel del o-kollektiv trafik när man bor i Västra Karup och pluggar i Halmstad t.ex.....

Det är som sagt sällan som jag konsumerar annat än livsmedel,

 fast nu skulle man kanske kunna säga att jag har jag gjort det ordentligt -i dubbel bemärkelse utifrån mitt sätt att se på saken i alla fall :)

Och visst är den fin?!





måla, måla...

... liten blomma. Tänk vad roligt det kan vara att jobba! Ju fler tofflor jag målar desto roligare blir det. Det mesta i livet går i vågor. Tror inte det finns något som är lika roligt alltid, utan en aning nyanserat är det allt, även det som för det mesta känns kul.
När jag till exempel har gjort barnpyssel nr. 650, så kan det faktiskt finnas mer motivation att måla ett par tofflor och därefter kan det sitta fint med en skylt eller två :)
Variation är oftast inte fel, men, det kan vara bra med kontinuitet också, så länge det finns balans mellan de båda!
Denna och nästa vecka är det dessutom två trädgårdsjobb som gäller och så börjar jag sommarvikariera på Bjärehemmet på måndag dessutom. Det ända man har är tid, sägs det ju, så här gäller det att planera!

Imorgon får vi efterlängtat besök från Avesta, när B och E och lille N kommer för några dagars visit :)
Jag hoppas innerligt att det vill vara vackert väder då och att bonden som äger rapsen runt vårt hus, kan/vill låta den stå och mogna åtminstone tills våra gäster har fått se den blomma. Det brukar alltid vara brunt på den stora åkern lagom till B kommer och hälsar på, så en endaste gång kan det väl få vara en annan färg på utsikten! Men, är den mogen så är den ju och den är verkligen GUL just nu och för ett par dagar sedan såg den ut såhär...

några tofflor/träskor från senaste leveransen...

När regnet öser ner, vinden viner och solen inte synts till på flera dagar,

 så kan det kännas hopplöst svårt att tro, att det faktiskt är sommar just nu.

Men kom ihåg, att en svala gör ingen sommar,

det är upp till oss var och en, att göra sommaren!

den blomstertid nu kommer...

... med sommarlov och sol och bad. Eller var det sommarstress, moln och regn det skulle va?
Hur som helst så har denna dag varit solig och full av frisk luft och inte en endaste liten droppe regn. Den enda åska som varit på gång har befunnit sig inuti min skalle, men orsaken till detta är naturligtvis inte högtryck vs lågtryck utan spända sternocleidomastoideus i gott sällskap med framförallt höger trapezius...

Det handlar alltså om min arma nacke som vanligt och mitt stackars huvud, som liksom inte har någon egentlig chans att slippa undan eländet, eftersom det råkar befinna sig i "förlängningen av" dessa muskler och dessutom, i allra högsta grad, är beroende av att de finns :)
Men, nu får det vara färdigklagat -jag har ju trots allt tagit mig igenom även denna dag och just nu börjar överskottsenergin infinna sig. Jag skulle kunna göra tusen saker innan sängen får träffa mig, men det är inte den bästa ingivelsen att följa -säger erfarenheten mig... Det blir då lätt en likadan dag som denna i morgon nämligen.

Det är full fart i produktionen denna månad för i juli börjar jag vikariera på Bjärehemmet. Det blir 6 veckor i sommar och jag hoppas det blir lika kul som förra året. Det är ett mycket underligt liv jag lever som student, egen företagare och anställd. Det är lite av varje och ibland känns det nästan som om det går mer energi åt att se till att inte tjäna för mycket pengar för att studiemedlen inte ska påverkas, än vad det går energi till att plugga och jobba effektivt.
Varför då studiemedel och inte bara jobb, när jag nu ändå jobbar samtidigt som jag pluggar? Kort och gott handlar det om att det ena inte räcker till utan det andra och jag vill verkligen inte klaga på att jag, 37 år gammal, kan utbilda mig till något som många kanske anser att jag borde gjort för 15 år sedan. Heja CSN! Men varför i hela fridens namn ska det finnas ett tak för hur mycket jag får tjäna i förhållande till bidrag och lån?! Om jag lånar allt vad jag orkar och samtidigt tjänar pengar allt vad jag orkar, så kan det väl inte ha någon negativ effekt på den svenska allmännyttan? Jag är ju nu inte professor i samhällsekonomi, men någon som är det , kanske skulle kunna förklara dessa så kallade "fribelopp" som ej får överstigas...

Nu lite bilder på skolavslutningsbarn. Det är förvisso bara det ena barnet (A) som slutat första klass (T arbetar fortfarande på dagis :)) men såhär såg de i alla fall ut den 8 juni, som var avslutningsdag i kyrkan...

... efter avslutningen bakade vi några "giftiga" cupcakes till fredagsmyset...

... inte helt oätliga dock, tyckte A

Det har, som sagt, hunnits med lite produktion också och en del har fastnat på bild...

(Obs! jag har gjort skylten -inte hela farstukvisten ;)

Nu; dags att stretcha och sedan vila den ömmande gamla kroppen... fast egentligen är jag av samma uppfattning och åsikt, som nedanstående favoritpoets citat, i just denna fråga ;)

"To get back my youth I would do anything in the world, except take exercise, get up early, or be respectable."

Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray, 1891

efter regn kommer solsken...

... men just nu, känns det lite som om att, den som väntar på något gott ALLTID måste vänta för länge :) Visst är det vår och grönt och skönt och visst växer det så att det knakar, men blöt det blir man oundvikligen om man tycker om "utomhuset" bättre än "inomhuset" såhär års...
Det behövs väl regn, kan jag tänka, för nog är det bra torrt både i mina rabatter och på åkrarna runt omkring. Det märker vi, inte minst, när vi varit ute en hel dag och tittar oss i spegeln innan duschen äntras. Nyllet är fullt med damm. Man kan ju inte låta bli att undra hur det ser ut på insidan av kroppen?
Skönt med regn dessutom för T och alla andra som är allergiska mot pollen. Det rensar liksom upp lite i luften. Men, blöt det blir man, om man nu vill envisas med att vara utomhus alltså. Och det vill man ju!

Det skulle kanske inte vara så dumt att ha ett skal att krypa in under, som ett slags inbyggt paraply...

Men mest av allt längtar i alla fall den yngre halvan av min familj efter en riktigt skön, ledig och ljummen sommarkväll med mycket glass i stora lass...

Själv nöjer jag mig med ovanstående fast utan glass i FÖR stora lass. Då längtar jag nog faktiskt mer efter en riktigt god kopp kaffe en sommarkväll efter en heldag i full fart...

 "Det enda varaktiga är förändring" (Buddha)

För min del gäller detta för alla och allting -inte minst vädret.

Så försök att se det positiva i det gråmulna blåsandet och rusket.

Utan det, hade solsken och värme inte gjort lika stor nytta, i såväl naturen som själen.

Regn-kram!

Birthday cake

Jag var ledig på min födelsedag i år. Så ledig man nu är när man läser på högskola...
Studenter förväntas lägga 40 timmar per vecka på sina studier, men de flesta ägnar knappt 30 timmar åt sådan aktivitet... visar de flesta undersökningar i alla fall. 
Senaste fem veckorna har jag haft VFU, det vill säga verksamhetsförlagd utbildning, på Halmstads sjukhus. Då är det verkligen schema som gäller och det SKA få plats minst 144 praktiktimmar under dessa fem veckor, annars blir man icke godkänd -sånt är det!
Men, som sagt, var jag "ledig" på min födelsedag och firade detta med en ordentlig huvudvärk under princip hela dagen. På söndagen efter kom mina föräldrar och lillasyster och firade mig tillsamans med min egen familj. Även den dagen firade jag med en molande huvudvärk och yrsel.
Trots allt hade vi en lugn och trevlig eftermiddag med fika och tårta...

 ...och med bottnar gjorda efter ett Kärleksmums-recept,

fyllning av hallonmousse och citronfromage

och dekorerad med vindruvor och penseér,

blev det en riktigt tjusig tårta i alla fall :)

Tack för att ni finns!

vårkänslor

Det börjar skymta små späda gröna blad här och var i marken runt huset... I skogsdungar och backar vågar sig de allra första vårblommorna fram och fåglarna sjunger för fullt, sittandes i de nakna träden och buskarna i min trädgård. Just i dag är det dimmigt, men hela luften känns som "Vår" och visst känns det skönt att veta, att ovanför alla moln skiner inte vilken sol som helst... utan Vårsolen!
Det börjar bli tid för plantering och gödsling och allmänt omhändertagande av den tämjda växtligheten jag har i min vård, så nu hoppas jag att kroppen vill vara snäll och hålla för både det och allt annat jag ska ha för mig framöver!

Detta är vår för mej

-rabarber och världens sötaste tjej!

prickigt

Min absoluta "favoritfärg"... så har den då kommit för att pryda mina kära små barn, under en veckas tid eller så, i form av vattkoppor. Nu är det ju företrädelsevis ljusa prickar mot en mörkare botten som är den allra finaste "färg" jag kan tänka mig och DET är inte vad som gäller i fallet "barnen + varicellae". Men ärligt talat så är dessa koppor inte så mycket till prickar heller. Vätskefyllda blåsor i varierande storlek, som dessutom kliar, borde inte få kallas för något så tjusigt som "prickar" egentligen. Fast visst känns det ändå lite lättare att se dem komma en efter en, än här än där, OM man bara bestämmer sig för att kalla dem för gulliga små prickar. Det skadar ju alla fall inte att ha det som utgångspunkt -för jag är ganska säker på att de kommer att kallas för en massa andra saker innan de är helt bortläkta och glömda!

Våra älskade katter har fått ett nytt hem hos underbara familjen N. Sedan ungefär tre veckor tillbaks lever de ett riktigt myspysliv och har förutom de 6 tvåbenta familjemedlemmarna fått en kattbror vid namn Findus. En riktigt stilig kise som tagit emot sina nya "syskon" med öppna tassar :) Tusen tack familjen N!

I förrgår hade jag träskoleverans till Elestorp, så nu finns det fler målade fotbeklädnader att inhandla för den som inte räds vätan! Här är några exempel :)

Livet blir sällan som man tänkt sig,

så försök ägna mer av din tid till att leva och känna istället!