det kom ett brev...

... från Jordbruksverket. "Bekräfta och rätta uppgifterna om din hund".
Kände liksom på mig att det var detta saken gällde redan innan jag öppnat och jag höll nog därför redan på att försöka minnas allt möjligt från den delen av mitt liv...
Ibland har det liksom kommit upp saker som fått mig att känna att jag kanske borde avsluta något som hört ihop med min hund, men, sedan har det aldrig blivit något konkret av det hela, utan tankarna har bara runnit ut i sanden. Det är nog därför dessa brev skickas ut till personer som står registrerade som hundägare i SKK's register...
Han dog i maj 2009, om jag minns rätt. Han var då inte längre min hund, utan hade flyttat till sin nya familj. (Historien om varför och hur jag klarade av att lämna honom är en helt annan och den absoluta sanningen kring omständigheterna tillhör bara mig...)
Han hade en fantastisk andra halva av sitt liv hos "sin familj" och jag blir varm i hjärtat när jag tänker på det.
Men visst saknade jag honom. Han var ju mitt lilla barn -åtminstone trodde i alla fall han det :)

Pepsi, jag hittade dig i en tidningsannons. Det fanns inga bilder, men det stod att din pappa var Labrador och din mamma var Border collie/Newfoundland. När jag kom för att titta på dig, möttes jag av dina föräldrar i dörren. Dom var väldigt välkomnande, men du var en liten räka och gjorde allt för att gömma dig bakom dom. Att "välja valpen som först kommer fram" var inte ens ett alternativ i detta läge -jag visste direkt att det var dig jag skulle ha. Jag visste det redan då, att du var något alldeles särskilt och att du skulle följa mig överallt. Och när vi åkte mot ditt nya hem, du och jag ensamma i bilen, så visste nog även du det...
I början var du rädd för främlingar och bland annat min pappa bara skakade på huvudet åt mig, för att jag lyckats hitta en så ynklig liten stackare, som det aldrig skulle bli någon riktig hund utav. Men kan man tänka sig - det blev en alldeles utomordentligt bra hund utav dig. Inte nog med att du vaktade allt som var mitt (och ditt) oklanderligt, du hade även en fantastisk personlighet, som kom fram när du byggt upp ditt självförtroende. Dessutom var du otroligt vacker.

Du var min älskade, fina hund och i mitt minne kommer du alltid att leva kvar.