I dag var första dagen i tvåan för A. Jag frågade henne i går kväll om hon kände sig nervös, men det var hon minsann inte. Inte i morse heller för den delen. Men, tydligen så var det lite si och så med sanningshalten i hennes svar, för efter mindre än en timme i skolan fick vi gå hem igen. Då släppte nämligen nervositeten sitt grepp om hennes oroliga själ och det sympatikuspåslag som haft hennes lilla kropp i ett järngrepp kopplade över till parasympatiskt lugn, vilket resulterade i ett styck uppkastning i skolans sandlåda. Stackars A. Lika fort som vi var hemma igen (100 m från skolan) lika fort var hon bra igen. Så bra till och med, att vi hann baka chokladmuffins innan det var dags att gå och hämta T som var på "höstterminsstartfest" på sin nya förskoleavdelning. Den ligger i skolans lokaler och detta är naturligtvis mycket viktigt att understryka i samtliga sammanhang. I affären kan vilka vilt främmande personer som helst, helt utan förvarning, bli underrättade om att T minsann både har börjat nästan i skolan och att han har en alldeles egen motorcykel därhemma. Tur att de flesta okända människor han berättar detta för visar mer eller mindre, men åtminstone någon, form av intresse. Det verkar ju bevisligen vara mycket viktigt för honom :)
Så, i morgon börjar vardagen på allvar, åtminstone för resten av familjen. Jag vet inte riktigt vad jag vill kalla de närmsta två kommande veckorna i mitt liv... Semester är det inte, men kanske jag skulle kunna ta det lite lugnt innan pluggandet drar igång för min del den 3 september... Får väl se hur det blir med det -eventuellt lite mer "piano" nästa vecka och avslutning av lite skisser jag lovat, samt finslipning av mitt nästa inbokade tattoo-projekt som ju måste färdigställas...
... efter 16 år ska ödlan äntligen få lite sällskap :)
"brightest stars in my heart ********* Tintin Agnes"
innan ni fanns där, hade jag ingen aning om hur mycket kärlek det kunde rymmas i mitt ♥
